Tåget har stannat och vagnarna är
utrymda. Sätena lutar
som Pisas torn – man vet inte när,
inte om allt slutar
Vi står kvar på stranden av Torne älv
Hundar skäller – vem tror än på sig själv?
Vilsna i himmelens salar
Bron över älven av stenar är välvd -
Kon är död – vi betalar

Frusna och ganska så långt från vårt hem,
vilse i norrländska skogar
Ilskan vill riktas, men vart och mot vem?
Bordeller eller krogar?
Han med trasig sko har rakat sig kal
Hårdnad hud ger skydd mot hets och förtal
Vapen, kontanter och bilar
Letar sig fram längs en väg som är smal
under regnet som strilar

Mitt på estraden och alltid i dur
Hovmusikanterna spelar
taktfast och rent - de i ur som i skur
mot notställen skelar
Från serveringen hörs högljudda skratt
Chefen tummar på sin sidenkravatt
Molnen i skyn bygger vallar
Barnet i trampbilen kramar sin ratt
Kypare hämtar pallar

Särartslingvisten går in i sitt hus -
står sen vid spisen och kokar
soppa med nudlar – långt från sus och dus
Verktyg hängs på krokar
Hon är glad, hon tror att allt slutar väl
Ingens piga, ingens slav eller träl
Långt bort från grisar som trynar
har hon flytt leken – hon har sina skäl
Nöjd sitt byte hon synar

Pappan har råkat i skurkarnas våld
Rynkade svettiga pannor
sänker sig hotande, nu är han såld
Blod och ryska bannor
Först får han ett slag så tanden slås ut
Spark i magen och där ryggen är mjuk
Plåster och blodiga bindor
Skratt. En röst säger Varsågod, skjut!
Krutstänk, bortbrända kindhår

Först höst, sen vinter och sen blir det vår
Ekorrn sitter i granen
Vinden är frisk – ej alls mer kall och svår
Se! i viken simmar svanen
Finken sjunger ti-de-li på sin kvist
Ärlan trippar – den har kommit till sist
Öppna är gränser och tullar
Flickorna skrattar och ropar Let’s twist!
Solljus över små kullar

Vargen i skogen beger sig på jakt
Jägarn sin studsare lossar
Tuggar sin tobak och går till sin slakt
Blodröd kinden blossar
Stövelns klafsande och tallgrenens knarr
Vindens spel på gräsflöjt och grangitarr
Fras djupt i blommornas sängar
Bären på myren och darrgräsets darr
Kniv i blodiga svängar

Sent, lite slarvigt och utan sin hund
stänger han dörrn – pudeln skäller
Inser helt kort i en klartänkt sekund
att nu blev det kväll här
Mörk är skyn som sjönk och skogen är tyst
Skarp hans längtan att bli hållen och kysst
Missmodigt sänker han armen
Av dunklet uppslukad är hon som nyss
log och blottade barmen

Bilen har stannat och tömmer sin last
Vagnen står glömd i sitt lider
Kvinnan på förstubron övar sitt kast
inför kommande strider
Mammons drängar ler utan hut
Allt man vet är att nå't är på lut
Solen går ner, månen vandrar
tyst över bergen – nu hörs vargens tjut
- allt som jägaren klandrar

Hinken av plåt med en skopa av trä
Yta med frömjöl som seglar
Kvinnan har satt sig mot väggen i lä
under takskägg och reglar
Skrämda måsar cirklar runt på hög höjd
Rönnbärsträdets stam av vinden är böjd
Där i buskaget hon anar
snapparn som snappar sin fluga förnöjd –
hackspettens knatter bland granar

Fyrvaktarns son kliver ner i sin båt
Ovädersmoln upp sig bullar
Äntligen regn – bryggans bräda blir våt
Blöta bodar och jullar
Upprörd piskar vinden vågornas här
Blixtar blixtrar över holmar och skär
Högt över torskrev och gravar
rullar den, vagnen som åskguden bär
Hör hur getterna travar!

Karl’n borde skämmas, men vet inte hur
Här finns inga kvinnor som bannar
Korsar två fingrar och knyter en knut
Börjar gå, men stannar
I fåtöljen ligger katten förtöjd
Flickan står i duschen, trött av sin fröjd
Tänker på hundar och hästar
Blomman i fönstret mot ljuset är böjd –
bort från tingen som frestar

Höjd över snårskog står fjälltoppen kal
Sinnet var styvt, men det veknar
Hästen får plastpackat hö ur en bal
Morgonstjärnan bleknar
Glöm all smärta, glöm all oro, allt svek!
Stark är tvivlets makt, men lyckan är vek
Döden står tyst inför livet
Giftet i hjärtat har just, som på lek,
äntligen blivit fördrivet

Lyrics: Torgny Sjöstedt
Images: Selma Sjöstedt